Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Det rann grefve Robert i hagen, att ban väl kunde
visa den fremmande frun denna artighet, såvida hon
sjelf ville gå in på att färdas med en obekant. Efter
hon bor derborta, tänkte han, och heter Parmenter,
så kan det mycket lätt hända, att hon kan slga mig
ett och annat från Ekolsund om sjelfva Hedvig, som
är mycket godt för mig att veta på förhand.
»Ja,» svarade han högt. »En plats i min vagn kan
jag visserligen afstå; och jag gör det med nöje, om bon
sjelf finner sig dervid. Hon har väl räknat på att
resa ensam?»
Jag skall nämna för henne, sade gästgifvaren, att
jag icke har vagn på annat sätt.
»Jaja; men bjud bara icke ut min tjenst, ty jag är
fullkomligen likgiltig.»
Det begrips.
»Icke är hon beredd att resa nu genast? Yi hafva
ej morgon ännu.»
Morgonen börjar tidigt: det kan ej dröja alltför länge
innan han kommer. Frun har bedt, alt få resa
underst bittida.
»Godt! så gör och säg hvad ni vill; mon jag upp
skjuter ej min afresa för hennes skull.»
Nej, vass.
Under dessa ömsesidiga meddelanden hade man
återkommit upp till Tibbles gård. Robert hade hela
vägen burit sitt spegelfodral under armen, utan alt
derigenom komma i svårigheter eller utsättas för
någonting.
»Dröj nu bara en handvändning!» inföll
gästgifvaren, »så skaffar jag herrn hästar, och låter frun veta,
att hon kan få sig plats i vagnen, om hon vill, si.»
Bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
