Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Wefverstedt steg med snabba åtbörder upp i sin
vagn, satt snart deri, och nickade fryntligt öfver till
den andra vagnen, derifrån Marié Susanne gaf henne
en glad åternick tillbaka.
Så reste man och kom lyckligt till Stake. Här låg
hela jagthofvet ännu i djup och ljuf slummer, efter alla
nattens och bankettens mödor. Utan att oroa eller
väcka någon i det kungliga lägret, reste man det helt
varligen förbi, och kom ned till färjan vid sundet.
Färjkarlen gladdes hjertligen åt så många resande på
en gång, satte herrskaperna öfver till andra stranden,
fick sin betalning, och litet till, i Svenska stadiga
kopparslantar.
»Nu vill jag bara önska,» sade Clas Thott, »att min
kära Didrik lyckats uträtta sin sak som förbud åt oss,
så att vi slippa vänta på våra hästar vid Tibble och
Gran.»
Hur dags for han i morse? inföll Åke, som red
vid sidan af sin bror.
»Didrik reste emellan fem och sex.»
Alltså fyra och en half timme före oss?
»Ja, minst.»
Då böra beställningarne kunna hinna fram.
»Jag vill hoppas det. Nå ja, få vi dröja litet, så
Sr det icke hela verlden.»
Du känner vägarne?
»Förträffligt.»
De äro goda?
»Förträffliga.»
Lät du Didrik rida?
»Nej, jag lät honom åka förbud i bondvagn, och ban
hade Lotta de Croën med sig. Hon skulle följa med
till Didriks mor i Kullinge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
