Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Efler en stund funno grefve Clas och Marie
Susanne en liten biväg, som förde dem från den tråkiga
landsvägen, och gaf dem tillfälle att inkomma på
mera skuggrika platser.
»På detta sätt,» sade hon, »och om vi möta samma
missöde all få vänla vid Gran, torde vi ej hinna så
bittida fram lill Ekolsund.»
Må vara, svarade Clas Thott. Säg mig, är du
verkligen orolig för riksgrefviunan, min goda Susanne?
»Orolig?»
Ja. Del skulle göra mig obeskrifligen ondt; eljest
tycker jag vår resa är den angenämaste.
Susanne gaf honom en glad blick, utan att svara.
Lät vara, vidtog han, atl vi ej framkomma till
Ekolsund förr än på eftermiddagen . .
»Men, Clas!» afbröt hon hastigt, »jag längtar så
innerligt, atl träffa rikgrefvinnan, och säga henne hvad
jag har att berätta henne. Orolig kan jag väl också
säga atl jag är. Ty riksgrefvinnan var icke rält frisk
när jag sist skildes vid henne.»
Stackars Hedvig Taube! undföll honom allsäga, med
en melankolisk blick åt sidan uppål de vackra nejder,
som nu mer och mer öppnade sig.
»Ja!» vidlog Marie Susanne, »det är att vara förnäm
och olycklig! Att nödgas så, som riksgrefvinnan, i
många år . . men», afbröl han hastigt, »jag får ej
inlåta mig i grefvinnans hemligheter, äfven om jag lill
en rätt stor del kunde det.»
Jag vet atl du känner mycket deraf svarade han.
Men jag begär icke, ja, jag säger: jag vill icke, att
du skall förtro mig hvad som vore obehörigt att
nämna. Jag önskar icke en gång, alt du omtalar
egentliga anledningen för din resa från Ekolsund lill Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
