Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•124
»Nog om del, Lara Olto. Del blir lid all tala om
dig en anuau gång. Slutet med stackars Jeanas
dotter var, att det icke gick efter dens önskan, som
skickade kulan; utan sorgen lärde burt hennes lif, och
sedan hou skänkt lifvet åt en son, skördades hon sjelf
af döden.»
Gode fader i himmelen! så offrades äfven hon på sin
blomsterdag ?
Sonen är den der Bdslian på Solklubben; och han
kallar Bakelse-Jeana för mormor, ej på ordspråk, såsom
de öfriga, ulau på grund af slägtskap.»
Fatliga gamla Jeana!
•Nå, ser du, Frank?»
Ja, jag skall aldrig blifva rasande på henne mera.
Del är synd om henne.
»Jag har också en särskild befallning, all i l) st hot
hålla ett vakande och skyddande öga på henne och på
gossen, ulan att de märka eller begripa det ringaste
hvarifrån del kommer, eller orsaken dertill.»
Ha? . .
»Det àr också från en, som tycker synd otn henne
och om Bastian, likasom vi begge göra . . »
En, ja. O Gud! En, som . . tycker synd nu
efteråt . . meu icke tyckte synd lörul?
»Men del är ju ändå alltid något?»
Efteråt? ja, det är saul: det är alltid något! tillade
Otto Frank lorrl och skarpt. Eu ren tyrann skulle lika
litet hafva känt barmhertighet efter som före. Vi äro
således välsignade med blott en halftyrann!
»Akta dig, Frank: haf tand för lunga.»
Och lås för tankarne, bom för hjertat! Så långt
äro vi komne, att, när vi ändå ej lida af värre än
halftyrauner, skola vi känna oss så tillfredsställde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
