Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•127
SEXTIOFÖRSTA KAPITLET.
JHartljolm orb Snakenborg.
Lefva de ej hdrvid, »J «kola
ri fiira dem döde dit ni befaller.
Då Marlholin och Snakenborg inträdde, kasladc
ge-neralauditören på dessa begge herrar en blick, som
genast tillkännagaf en viss köld, och att han betraktade
dem helt annorlunda än Otto Frank. Martholin
hade visserligen i sin uppsyn någonting lika mörkt som
Frank; men tillika lömskt, slutet, skyggt och hemskt,
då deremot öppenhet, rättframhet och en bisteihet,
som icke lät pruta med sig, utgjorde hufvuddragel hos
den andre. Frank var dyster till följd af bitter
erfarenhet och af tänkesätt; Marlholin af elakhet. Hans
följeslagare Snakenborg uttryckte lika mycken elakhet;
men derjemte mera sliperi och illfundighet.
Wefversledt gjorde i synnerhet i dag dessa
betraktelser, emedan det samtal, han nyss haft med Otto
Frank, visat denne från en känslofull och älskvärd
sida, som högligen stack af från de begge nu
ankomna personerna. Wefversledt bad ingendera af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
