Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•145
SEXTIOANDRA KAPITLET.
Ckolsunfr.
Hvilken himmel skulle ej kunna
stråla öfver dessa lundar,
gångstigar och parterrert
Von Pahlen hade begifvit sig från Tibble, sedan
han skilts från Kobert Augustin; och, såsom han på
vägen beledsagades af en kunnig betjent, gick resan
utan svårigheter. Han hade tidigt på förmiddagen
tillryggalagt hela den väg, som de andra sällskaperna
sednare på dagen, och ej utan sina små äfventyr,
beträdde. Vid Gran hindrade honom ingenting: han
bekom snart hästar och red vidare.
Nar han nalkades sjelfva Ekolsund, och fick för sina
ögon de majestätiska alléerna, uppstego i hans själ
känslor af tusen slag. Han tänkte på det
märkvärdiga, ban här förmodade sig komma alt upplefva, och,
ehuru han visserligen ej ett ögonblick drog i
betänkande att resa fram, kunde han dock ej hindra sig
från att öfverlägga om det bäst passande säll att
framställa sig för riksgrefvinnan. Han satte i fråga, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
