Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•181
O, herr grefve . . huru bar Gud kunnat komma alt
tänka på mig med så myckel?
»Tacka honom och var glad, Lotta. Lefva din egen
far och mor?»
Nej, nej. Min mor är död; och min far . .
»Är han också död?»
Jag vet icke.
»Icke?»
Jag har aldrig haft någon far, hviskade Lotta.
»Stackars barn!» yttrade grefve Clas med rörelse.
»Har du ej den ringaste spaning derom?»
Ack uej, herr grefve. Jag vet blott, att min mor
tjenade vid hofvet: i en mycket liten befallning, del
förstås, men ändå vid hofvet.
»Så! låt oss då icke tala vidare härom. Allt är nu
väl, Lotta de Croën; tacka Gud, och låt hädanefter din
vandel gå sin nya, goda bana.»
Lotta närmade sig och fallade grefvens hand,
tydligen i mening atl kyssa den. Men ban tillät det ej.
Grefve Clas öppnade dörren, som ledde ut till den
allmänna stugan. Han inkallade Didrik, och
underrättade honom om allt.
Grefve Thott ville icke missunna Didrik och Lotta
nöjet atl med hvarann uppgöra ulkastet till den
framtid, som föreslod dem. En baif gård, och en half
till, det gör en hel gård: det är lätt atl säga. Men
huru många tusende tankar förknippa sig icke härmed?
Huru många rika utsigter? hvilka planer?
»Tag mor derute lill råds!» sade grefve Clas, när
han gick ur kammaren, och nickade ett godt farväl åt
dem begge, hvilka han lemnade åt sig sjelfva i den
älskvärda nya verld, som upplät sin himmel för
deras ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
