Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•192
»Hall!» ropade Martholin. »Jag tar er begge öfrige,
herrar Frank och von Drachenmilch, till vittnen, att
grefve Thott här gjort anfall på min vän och kamrat,
von Snakenborg af Fyllingarum; och det inom sjelfva
konungens borg. Ty denna park tillhör ett kungligt
slott, och dess mark måste vara fridlyst. Det skall
en dag blifva ett artigt straff för grefve Thott! Men
hör på, ni begge kavaljerer, som känna törst efter
hvarandras blod; jag föreslår er alt lemna parken och
gå ut på landsvägen, eller åkern, eller någon annan
plats, då striden ganska väl kan gå för sig, ulan brott
mot konungaborgens helgd; och der vi skola vara edra
sekundanter.»
Ja väl! ropade Snakenborg.
»Må ske!» svarade Åke Thott, som ej anade listen
i detta förslag.
Finnes här ute på landsbygden någon plats för
ridderliga bragder? sade von Drachenmilch; det hade jag
i Sverige aldrig trott.
»Låt oss gå! fort! fort! eller ränner jag värjan
obe-sedl i denna förb —de trasgrefve!» ropade Snakenborg.
Skurk utan gård och ärligt namn! utbrast Åke Thott
och stannade ånyo, för att måtta en stöt ål
Snakenborg.
Men Martholin, i hvars afsigl det låg, att få
Thot-ten bort ur parken, gick emellan, tog värjspetsarne i
hvar sin hand, och sade: »sticken svärden i skidorna
och följen mig!»
Huru långt skola vi gå? skrek Snakenborg med
tillgjord häftighet; och låtsade sätta sig emot
Martho-lins förslag.
»Blott en liten bit, din hcllefrade satan!» svarade
denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
