Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•194
Om sådan blir endast frågan i bus som bebos,
återtog Martholin lakoniskt. Vi skola finna ett uthus, en
loge. Der känner lagen ingen busfrid, som kan
brytas. Kom! kom! jag ser redan en sådan byggnad der
framme.
Man skyndade bortåt vägen med stor ifver.
Snakenborg tillkännagaf allt emellanåt ett knappt
ålerhåll-bart begär att slåss, hvarigenom han allt mera retade
grefve Thott, och underhöll hans vrede i en sådan
kokning, att han saknade besinning, och betogs
förmågan att inse det försåt, som utlades.
De öfrige herrarne upptäckte ej del hus, hvartill
Martholin ämnade ställa sin kosa. Del var också klart;
ty han viste icke sjelf af något sådant. Han ville
endast hafva Åke Thott bort från närheten af slottet,
hvarifrån undsättning kunde komma. Han kände icke
byggningarne i nejden sn noga, att han viste, om
någon af dem dugde till gömsle. Men ban tänkte:
under del atl vi gå här, hittar jag alltid på någon! Han
ville fånga Tholten lefvande; men en duell, som i följd
af Snakenborgs vildhet kunde leda till mord, ville ban
afböja, emedan han ganska väl insåg, att ett sådant, utom
i största nödfall, ej skulle vara Wefverstedt i smaken.
Under del de framskyndade på vägen, utbrast von
Drachenmilch: »herrar! vi äro alla kräk; hvarföre rida
vi icke?»
Rida?
»Ja, jag frågar det? Det ser ut att blifva långt,
innan Maribolin hittar huset, der vi böra gå in. Vore
det då icke skäl att taga våra hästar och rida, så
komme vi fortare?»
Minsann!
»Fänriken säger något!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
