Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•200
honom, och biodel steg honom i ansigtet till den grad,
att ögonen skeno belt rüdsprängda.
Martholin drog upp en stor näsduk. »Begge två år
ni ett par så utförskummade karlar att vara heta,» sade
han, »att er make icke gifves; och du, Snakenborg,
borde löga dig för alt blifva svalare.» I delsamma gick
han lill diket vid landsvägen, som låg och flöt af det
tjockasle vallen. Martholin lade sig på knä utmed
dikeskanlen; och, så van som ban var vid råa och
utomordentliga äfventyr, belydde del ingenting för honom,
att sticka ned sina händer i vattnet och i blåleran, hvaraf
diket öfverflödade. Han grep deraf flera göpnar och
lade i sin näsduk. När denna hasligl blifvit fylld med
blålera, steg han upp, vände sig till Snakenborg och
rol: »nu, din brinnande krabat! skall jag kyla af dig!»
Knappt hade Martholin yttrat dessa ord, förrän han
upplyfte sin stora näsduk med begge händerna, och
kastade den med hela sill våta innehåll öfver ansigtet
på Ake Thott, hvilken minst af aili väntade detta
anfall, då det var till Snakenborg Martholin hade vändt
sig med sill hotande tal. Blåleran slog sig som kitt
omkring alla hans anletsdrag, betäckle hans ögon, och
hade så när betagit honom andedrägten genom all nära
tilltäppa både näsa och mun. Grefven var ur stånd att
hemta sig från sin förvåning. Ögonblickligt vardt det
nu klart, all Martholin endast nyttjat den fintcn alt
tilltala Snakenborg, för atl derigenom afvända grefve
Thotts uppmärksamhet från sig sjelf. Åke var nära
att falla omkull, på en gång bemäktigad af den
djupaste förargelse öfver atl känna sig mål för ett så löjligt
anfall, ocb tillika af plågan att ej kunna se, och blott
med möda kunna andas. Snakenborg var icke sen,
atl fatta och hålla hans begge armar, under det alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
