Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
Han red således ål del hållet. Han märkte på
afstånd ålskilliga arbclare ute på åker och äng, hvilket
gladde honom, i händelse af en öfverrumpling.
Han upphann likväl icke hövagnen förrän den redan
var kommen inom -skogskanten, och med god fart
begaf sig aili djupare mellan träden, som här temligen
tätt omgåfvo vägen.
Clas Thott var ganska nära del ridande sällskapet,
innan ban fick en skymt af deras anletsdrag. Nu vände
sig en af dem tillbaka, och grefven erfor, cj utan
häpnad, att det måste vara en af de personer, hari sett
antingen vid eldsvådan eller i Riksdalershuset.
Han såg sig oni, och märkte, att han redan kommit
ur siglc af folkel på åkern och ängarne. Nu kall blod!
tänkte ban.
Eli ögonblick var han färdig att vända om, för alt
rida tillkaka och samla folk, sedan han af hvad ban
redan sett, ansåg sig kunna vara förvissad om saken.
Men i detsamma närmade sig en af del ridande
sällskapet på sin häst, och vände sig till honom med dessa
ord:
»Misstar jag mig icke, så har jag den äran att se
framför mig herr grefve Tholt; och ingenting skulle
jag i detla ögonblick kunna räkna för en lyckligare
händelse.»
Det var Martholin, som yllrade detta med den
hederligaste uppsyn. Han var också en af de Ire, som
Clas Tholt minst misstänkte, emedan ban icke påminde
sig honom. Han svarade således:
Min herre har ej misstagit sig. Hvad rör frågan?
»Herr grefven kommer oändligen väl till pass, ty
ingen kan vara närmare, än herr grefven sjelf, att bistå
oss . . »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
