Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•227
vagnen li 11 postmästaren och scll den sjuke utbäras’,
hade detta ej hos honom väckt någon tanke om
bedrägeri. Men Martholin fruktade med skäl, att han,
såsom vittne till behandlingen af den sist funne
grefven, kunde draga öronen åt sig, och antingen skynda
bort efter personer till hjelp, eller dock, hemkommen
till Segersta, utsprida händelsen bland folket, till
mycken olägenhet för generalauditören och för sjelfva
natt-juntans härvarande medlemmar.
Martholin fortfor alltså i sin angenäma utläggning,
vänd med sitt tal till Clas Thott, men egentligen
ämnad ål Segerstadrängen.
»Den åsyftade öfverraskningen skall blifva
oöfverträfflig,» sade ban med munter stämma. »Hvilken bal
skola vi ej tillställa! så bär uppe på skogen skall det
allt taga sig ypperligt ut. Hör du, min vän, om jag
ej misstager mig, har man ett stort golf deruppe i
ladan, dit vi fara: icke sant?»
Åjo, golfvet är bra. svarade drängen; men nu år
aili en svår mängd sjögräs der i ladan. Vi bärga
ditin all starren, vassen och ängdunet, som vi skära
vid stranden här nere; och vi halva skogsladan
dertill.
»Godt; men jag vill minnas, sedan jag för ett par
timmar sedan var och gick här på skogen och besåg
detla hus, att derinne måste vara liera rum?»
Der äro väl några små afplankningar, likasom
kalf-kättar; men inlet vidare heller.
»Kalfkältar? det är ända alltid något.»
Se der hafva vi skogshuset, utbrast Frank, som red
en liten bit i förväg.
Vagnen vek af till venster, hvarigenom den kom
ännu mera in bland mörka träd. Här varsnades en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
