Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
Når Clas Tholl förnam ordet lasso, kände han en
kallsvett öfver sin rygg. Men hans mun var
tillstoppad; han kunde ej yttra sig.
Då drängen såg honom inbäras, och märkte hans
häftiga rörelser, runkade ban på hufvudet: »f-n till
öfverraskning!» sade ban halfhögt. »Ilår måste snart
bli ett odrägcligt nöje, och glädjen kommer att stå upp
i taket!»
Grefve Clas infördes i en afplankning på andra
sidan om det stora golfvet. Härinne var mera sjögräs
och temligen bård starr. Mcri Snakenborg gjorde snart
i ordning en källe, så god man i dessa omständigheter
kunde hafva den.
Martholin hemförlofvade drängen, och gick derpå in
till grefve Clas.
»Ni kan blifva befriad från kallen, hvilken icke
torde smaka bra i munnen, emedan den är hopvriden af
blott vanligt huslärfl,» sade han; »men då måste ni
lofva liga. Det vill säga: ni får inlåta er i det
förnuftiga samspråk, som jag med er vill börja; men
begynner ni försöka del ringaste rop eller skrik, så har
ni kallen genast på rätla stället igen; och skulle ni
väsnas alltför myckel, så . . »
Snakenborg slog på sitt värjfäste.
Clas Thott såg denna rörelse och begrep, all ban var
i mördares händer.
»Tro ej, att vi skrida lill ytterligheter, derest ni
förhåller er stilla,» inföll Martholin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
