Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•232
»Med hvad ögon blickar grefven omkring sig, der
han sitter?»
Med sina egna.
»Hahahal de lära då icke vara för milda?»
De äro snart sagdt ohyggliga; jag vill säga:
förtviflade.
»Hvilken mes! Och detta skulle utgöra en hjelte
från Finska kriget? Farväl på en stund, Snakenborg:
jag skall uppvakta vår höga gäst. Frank går patrull
utomkring, och spanar noga, att ingen obehörig
nalkas skogshuset.»
Snakenborg begaf sig in till grefve Glas, att se om
honom och trösta honom. Frank fattade posto under
elt par granar, hvarifrån ban hade den bäsla utsigten
åt alla håll. Marlholin stod elt ögonblick och
öfverlade lyst.
Efter en paus nickade ban bifall, likasom åt sig
sjelf, och inträdde i afplankningen, der major Åke
Thott förvarades.
När denne blef honom varse, började hans kinder
antaga en högröd färg och syntes brinna af raseri.
Martholin låtsade ej varseblifva någonting, ulan salte
sig med största lugn vid bans sida.
»Jag vill hafva etl öppet och rättfram samtal med
er, min grefve!» sade han och vände sig till sin fånge.
»Ni är nu åter försatt i del tillstånd, att ni både hör
och ser. Men ni kan icke ännu tala. Jag skall
ge-nasl gifva er äfven denna förmögenhel, sedan jag först
yttral etl par ord, hvari jag önskar icke blifva
afbruten.»
Åke Thott gaf honom etl del hiskligaste ögonkast.
»I korthet, min grefve: ni är högst vred på mig, och
ni har dertill del fullkomligaste skäl. Jag har genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
