Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•234
»Med .stillhet? din ulförsbummade dj—i!» ropade
Åke Thott, så fort han kunde begagna sig af talets
herrliga gåfva.
Min bästa grefve, afbröt Martholin, nyttja icke en
så slark röst. Jag har redan sagt er, att ingen här
kan höra eller hjelpa er; så alt skrik, äfven det mest
stormande, blir fullkomligen gagnlöst. Men vi kunna
öfverlägga roed mera ro, om grefven sjelf lar allting
simplare.
»Ni retar mig till döds på detta sätt! Jag säger,
att ni är Leviatban; och om ingen menniska hör mig,
så skall Gud höra mig.»
Han hör grefven i alla fall, ulan att grefven
behöfver så anstränga sig. Lyd derföre mitt råd.
. »Hvad vill ni, förb — de? Döda mig så gerna straxt.
Hvartill tjena dessa långsamma marter?»
Jag har sagt grefven hvad jag vill. *
»Det har jag icke hört!»
Så?
»Nej, usling!»
Jag talade nyss om hans majestät.
»Hvad vill ni med konungen, ni?»
Jag vill med honom belsl ingenting; men frågan är,
om också han vill ingenting med mig?
»Just det ja! var öfvertygad, att han skall låta er
höra etl och annat.»
Jag förmodar det, herr grefve.
»Han skall undersöka er! upptäcka er! bestraffa er!»
Jag hoppas, att hans majestät tänker låta rifva ned
Riksdaiershuset.
Grefve Thott såg pä sin medtalare, och kunde,
oaktadt sin sjudande förargelse, ej undvika all något
smittas af hans köld och derjemte öppenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
