Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
bevars! fortfor han, herrn är icke son åt någon
ledsam; visst icke. Jag lyckönskar grefven, som får höra
alla herrns Snakenborgiader.
»Hm, vasserra!» sade den andre halfmumlande, och
gick in. »Frank skall vara qvick, och låta förslå att
han tittat i bok. Gasconader, Henriader, Myriader,
Snakenborgiader . . kantänka, allt på — ader . . det är
bokvett! Tralà, tralelà, traleliltan, lallan, lalelalelà!»
fortfor han sjungande, och utvecklade sig småningom
till en melodi:
"Sist när på ljuflig blomsterplan
Jag mina lamm utförde,
Och satte mig som jag var van,
Der jag bäst lärkan hörde:
Sä kom till mig cn gammal man . . "
Denna nyligen utkomna älskade visa, om
»Hjeltar-nes samtal med den tappre och omisteliga herr
Malcolm Sinclair, förrådeligen mördad den 19 Juni 1739,»
var nu i hvar mans mun, och Snakenborg föll in i
den af vana. - Men snart fann ban, alt detta just. också
kunde blifva den rätta inledningen för honom, att
komma i godt ocb förtroligt samtal med grefve Clas,
som han säkert antog vara så romantiskt stämd, att
han skulle älska sången om Sinclair ocb kung Carl
den Tolfte.
Snakenborg egde en vacker röst. Han snarare gnolade
än sjöng nu likväl, för att icke genom någon
högljuddhet förråda för folk i grannskapet, att någon var i ladan.
Äfven såsom gnol, lät den i sig sjelf intagande visan
icke illa. Clas Thott, så djupt förargad han var,
kunde icke undvika att höra derpå med ett visst nöje.
Snakenborg steg allt längre in i skogshuset och sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
