Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•272
skett på er befallning, hvartill ban haft full rätt, ef*
ter hvad ni nog sade honom, när ni sist skildes vid
honom.»
Men, min Gud! min Gud!
»Ja, säg sjelf: huru skulle ni efter den betan hafva
redt er?»
Martholin . . !
»Ja, jag heter Martholin; men ni bar behandlat mig
som om jag varit en Snakenborg.»
Förstör ej tiden och oss med denna strid.
»Nej. Men jag vill ytterligare säga, alt här
fordras ett afgörande beslut; och jag måste genast
tillbaka.»
Du fruktar, att jag häktar dig här?
»Gud vet hvad tankar ni kunde hysa; ty tacksamhet
och redlighet hafva sällan fallit på stora herrars lott.
Men hör emellertid. Jag svarar ej för, att
Snakenborg, i hetta och oförnuft, der borta hvilken sekund
som helst verkställer sin lust att genomstinga de bundne
grefvarne, om jag icke är närvarande, hindrar och styr
honom.»
Bundne, säger du? Hvar har ni fångarne?
Martholin nickade betydelsefullt: utan mig
tillrätta-finnas dc ej! Jag kan icke namngifva platsen, emedan
den heter ingenting.
»Du är en misstänksam narr,» svarade Wefverstedt
kallt. »Grefvarne måste föras hit; men alldeles icke
bundne.»
Ni skall emottaga dem som vänner, det förstås! sade
Martholin med gnistrande ögon.
»Det angår er icke, hur jag finner för godt att
emottaga dem. Nogaf: hvar äro de?»
Gif mig folk; så skall jag gå och hemta dem hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
