Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•274
Beväpnade? för hvad? tillställ ingenting,
Martho-linl Du vet hvad det vill såga, att bryta edsöre, och
den nya lagen, som ej ännu är tio år gammal, sitter
så frisk i allas tankar, att man nu mer än nånsin
måste passa på sig.
»Men, min herre! betänk, att ingen omöjlighet är, att
icke jag kan blifva nödsakad bruka våld emot
Snakenborg och kanske Frank, om de få se att jag gör
grefvarne fria. Jag bör åtminstone kunna hota dem!»
Du har ej alldeles orätt, Marlholin. Men egentliga
vapen har jag icke härute åt folket. Låt dem taga
dugtiga påkar.
»Det är dock något.»
Så farväl, och kom snart åter!
»Farväl, min herre!» ytlrade Marlholin med en snäf
blick, och i en ton, som hvarken var den vackraste
eller varmaste.
Då Marlholin aflägsnade sig från Segersta, hade han
trenne med starka, jernskodda käppar beväpnade
följeslagare.
I deras sällskap begaf ban sig upp emot
skogsnejden, der han hade sina fångar. Han sade under
gåendet intet ord; han var upptagen af ganska djupa
tankar. Han insåg, till följe af konungens bref, att en
afgörande olycka förestod honom sjelf och alla
Gaspo-linerne; och på Wefversledt litade han alldeles icke.
Han öfverlade således om någon ny plan. Han ansåg
det knappt rådligt, att en gång till inställa sig på
Segersta. Eli ögonblick genomgicks hans hufvud till och
med af den tanken, att det torde blifva honom
ourn-gängligt all beröfva grefvarne lifvet, då han icke
kunde betaga dem friheten; emedan ingen säkerhet eljest
gåfves för honom och bans vänner. ,Han tänkte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
