Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•277
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.
^Drabbningen,
Agnes Pateh runkade pil tiufvu •
del af bestörtning.
Vi påminna oss, att då grefve Clas Thott steg upp
i hövagnen, der hans bror befann sig, och han lemnade
den häst, hvarpå han ridit dit, kom denna att gå bredvid.
Ingenting hade varit klokare, ån atL taga vara på denna
häst och binda honom. Men alla hade varit så
upptagne af annat, alt ingen tänkte på Clas Tholls
springare, förrän da Martholin frågade Frank hvarest den
befann sig. 1 sjelfva verket hade hasten, såsom Frank
omtalade, medföljt hövagnen, då denna hemkördes från
skogshuset; men länge dröjde det icke, förrän ban såg
sig alldeles lös och ledig på den väg han kommit till
hela nejden, ingenting var då naturligare, än att han
tog till fötter och begaf sig hem.
Ju mera han aflägsnade sig från skogshuset och
kände sig fri, ju mera påskyndade han sin gång, såsom
hästar bruka; och han sprang snart i sträckande fyr.
När postmästaren vid Ekolsund varseblef en med
sadel och betsel försedd bäst löpa förbi sina fönster;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
