Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•287
»gif mig tillstånd all fråga er: hvarföre rider ni så
dyster? Vi äro födda af samma moder . . »
Von l’ah!en blickade hastigt upp.
»Jag menar det sköna Hessen, som frambragt oss
begge,» sade von Drachenmilch; »derföre, efter vi äro
barn af samma moder, menar jag, att vi kunna tala
oförbehållsamt med hvarann, ehuru en stor rang
skiljer oss ål.»
Tala, min gode von Drachenmilch!
»Så säg mig då, herr löjtnant, hvilket bekymmer
tär eder i detta fremmande land? Är det icke så godt.
att ni, likasom jag, begifver er ifrån norden igen till
det älskliga hemmet i Gassels grannskap?»
Reser ni tillbaka till Hessen? utbrast von Pahlen
förvånad.
»Konungen har gifvit mig sitt lof dertill.»
Men jag, min vän, vill icke skiljas från mill nya
fädernesland.
»Fädernesland, min Gud? Nå, så blif då qvar, von
Pahlen. Vi skola skiljas; men hvart jag kommer, skall
jag minnas er!»
Och jag skall aldrig glömma er!
Efter en paus fortfor åter den trohjerlade fänriken:
»jag har ofta tänkt, att jag blott och bart är en
slagskämpe, en buss; och att del fattas mig något för att
vara riklig kavaljer, af det höga och intagande
skicket. Men hvad är det som brister mig? I>et måste
vara en bjertesorg, som felas mig. Jag har ingen
sådan. Men ofta har jag förmärkl, att dc, som bära
en dylik på sinnet, få en lin uppsyn och en blek hy,
som smycka dem mera, än det bruna, väderbitna
skinnet pryder mig; deras ögou skina af en hög glans,
som jag vet att jag saknar och aldrig får. livad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
