Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
Tillkännagaf den der mannen ej det ringaste hvad
slags rök man borde nyttja?
»Nej; han kom ej så långt. Kanske ville han det
också icke. Men en sak påminner jag mig: han lät
mig förslå, att eld. således också rök, ej skulle vara
oumgänglig till giftångans fördrifvande. Det måste
finnas etl annat anlidote. ehuru eld väl torde vara bäst.»
Vi miste rådslå härom med von Pahlen.
Hand i hand gingo nu de begge förtroliga vännerna
till slottels venstra hufvudbyggning, trädde trappan
upp till gästrumsvåningen, och stego här in i Clas
Thotts innersta kammare.
Grefven framtog brefvet ur en låda, som han
upplåste. Han lade det på bordet. Han till och med sköt
undan del så långt bordet medgaf, och tillät icke
Marie Susanne nalkas nära dertill.
Hon såg derpå med spända blickar. Hennes
ögonkast utmärkte en så stigande häpnad, alt det nästan
började stirra.
»Låt dig icke bemäktigas af en föreställning, som
kanske är tom!» had han.
Gå ned efter von Pahlen! svarade hon. Han måste
skaffa oss något medel, alt betaga brefvet den
farlig-hel, för hvilken vi frukta.
»Jag går. Men ack, Marie Susanne! slig icke för
nära bordet.»
Räds icke, Clas Manuel! svarade hon leende. Jag
älskar ju dig? skulle jag då kunna utsätta mig för
någon fara, som bedröfvade dig?
Grefve Clas gick.
Marie Susanne fortfor att se på brefvet, och det drog
henne till sig, nästan magnetiskt. Likväl bekämpade
hon sin nyfikenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
