Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
»Men, min Gud! hvem skulle hafva gifvit henne
del? Folk finnes kanske, som skulle kunna hafva
nytta af hennes död; men ingen kunde vara nog grym
eller brottslig, att ingifva henne elt dödande medel.
Har man någon gissning härom?»
Ycnkenberg har en gissning, som han påstår vara
mer än gissning.
»Jag fasar!»
Min svärfar skulle icke tro mig, om jag talade
om det.
»Hvad tror du sjelf derom?»
Jag hänger upp mitt omdöme på framtidens spik.
»Del vill säga?»
Jag bidar på utgången: inom elt år måste det visa sig.
»Ja, detta är visst all få veta saken i framtiden;
men jag skulle önska närmare kännedom derom redan
nu. Hvad säger då din kemiska vän, som ej är full
apolhekare, men dock giftberedare?»
Han gör motgifter, min svärfar.
»Molgifter? antidoler? Men han måste väl också
bereda sjelfva gifterna? Hvad skulle ban eljest hafva
att göra molgifter till? Det måste i min tanke vara
en usel näring, såvida han icke äfven gör gifterna, som
personer sedan behöfva gå till honom och söka hjelp
emot. Så är det ju i allting; och på annat sätt kan nian
ju icke blifva oumbärlig.»
Ycnkenberg kan visst också sägas bereda sjelfva
gifterna, om jag tänker efter. Saken är den, min
svärfar, atl allt gift, man tar första gången, är gift; mon
när mari tar del ofvanpå eller andra gången, så blir
det motgift mol det första. Det låter konstigt; jag kan
icke hjelpa det.
»Vidare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
