Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•343
Vet ni hvem gästgifvare|| förde (ill er, med
begäran atL låta henne få åka i er vagn?
»Men, min Gud . . del var ju ni sjelf?»
Det var elt spöke ni tick till reskamrat!
»Himmel!» ropade ban och sprang upp från soffan.
Men sitt qvar! fortfor hon leende och fattade hans
band. Ni liar ju lärt känna mig? tycker ni jag är ett
spöke ?
Robert Augustin viste icke om han skulle falla till
golfvet. Han kände sig darra och förtjusas på en och
samma gång.
»Tror ni icke, att jag ären menniska? känn på min
hand: är den icke varm? Tror ni kanske, alt jag är
den mördade frun, som spöka( vid vägen, och som
skrämde edra hästar?»
Robert kände en rysning löpa öfver sin rjgg.
»O, min grefve!» fortfor hon, »om någon är en
naturlig menniska, så är det jag. Jag skall derpå gifva
er det fullkomligaste bevis. Säll er blott åter! Ser
jag så spöklik ut?»
Min fru . . jag eger in(et ord till svar!
»Så hemsk?»
Oh . . . tvärtom!
»Så öfverjordisk ?»
Nej . . eller rättare, ja !
»Hvad menar ni med det, min grefve?»
Får jag säga det, utan all ni vredgas?
»Tala!»
JNi är öfverjordiskt vacker. Jag har aldrig sett
något sådant; ehuru ni visserligen har slarkt lycke af en
som jag känt förr. Men förlåt mig: jag vet, att del
är ohöfligt, alt säga ett fruntimmer något sådant i
hennes närvaro, emedan det låter som . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
