Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•346
»Säg mig då, Robert Augustin! . . men vill ni ånyo
tala mycket uppriktigt?»
Mitt hjerta, min ande, min bela själ skall lägga sig
för edra ögon såsom en uppvecklad duk.
»Så svara mig då .. men det är sant, jag skulle
komma alt säga någonting rätt sårande . . »
Från er kan ingenting sårande komma!
»Så svara mig då: hvarföre är ni vidskeplig?»
Vidskeplig? jag, min fru?
»Ni har haft den öppenheten, att för mig under
våra förtroliga samtal här på Fiskbrunna omtala edra
besök hos fru Björnram, allt hvad ni gjort der, och hvad
hon gjort åt er.»
Ni kallar då detla vidskepelse? Ni tror icke på det
underbara? del öfverjordiska?
»Hufva vi ej redan för elt ögonblick tillbaka talat
nog härom? Vi missförslodo ju hvarann icke då?»
Jag tyckle så.
»Skola vi nödgas missförstå hvarann mera nu?»
Jag önskar icke det.
»Så vill jag endast påminna er om hvad ni sjelf sagt.»
Har jag sagt någonting?
»Ni kallade mig helt nyss underbar: mig, som dock
lefver på jorden, liksom ni sjelf och allt annat.»
Ulan tvifvel. Ni, goda Aurora, är utomordentlig!
öfverjordisk!
»Men jag kan säga detsamma om er, och om tusen
andra saker.»
Ar jag utomordentlig?
»Säkert. Det innersta i er själs väsende är ädelt,
enlhusiastiskt, varmt, och har fallenhet för klarhet.
1 det yttre har ni förlorat er i mörka saker, och
slutligen sjunkit till vantro. Är icke det vackert?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
