Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•349
»Ni anser verkan deraf i alla fall förbi efter händelsen
i skogsbacken, dä locket på ert spegelfodral blef
upp-och nedvändt?»
Det är sant, min fru.
»Då delta hexeri således redan förlorat sin kraft,
genom den der olyckshändelsen, så måste det ju icke
vara värdt alt hålla på?»
Nej . . nej . . men . .
»Men,» inföll hon och blickade genomträngande pi
honom, »ni är en liten grann bäfvande, grefve Robert?
är det icke sant?»
Ni iir mycket fallen alt döma strängt om mig, min
fru!
»Strängt? Har jag då talat orätt? Säg sjelf: år ni
icke rädd?»
Nej, jag är icke rädd.
»Så låtom oss då öppna ert spegelfodral och efterse
hvad det innehåller.»
Ah . .
»Ni är rädd?»
Nej . . nej . . men . .
»Men ni är ändå rädd?»
Till hälften bestört och till hälften förargad på sig
sjelf, gick Robert Augustin efter den lilla
dyrbarheten, som han medfört från Hvita Björn i Bennikebrinken.
»Locket är ju uppe?»
Ja, min fru, det blef uppslaget när det nedföll i
vägen, den olyckliga nallen, såsom jag sagt.
»Då har ni väl redan skådat ditin?»
Nej, vid Gudi
»Icke?»
Jag bedyrar!
»Det är att hafva varit stark.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
