Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•351
SJUTTIOFEMTE KAPITLET.
3cke kärlek; men tmnøkap.
jVi har nu knä fallit fVr mig t vi
gånger i dag: lit det icke blifva
den tredje!
Afbildningen visade väl ell ansigte. Men allt, som
på ett sådant borde vara rödt, var svart; och allt, som
skulle vara hvitt, var rödt. Delta gaf ett afskyvärdt
utseende åt del hela, ehuru dragen visserligen det
oaktadt innehöllo mycken likhet med originalet, och man
ganska väl kunde igenkänna Hoberl Augustin Thott.
Det underligaste var, all ögonen bekommit ett
alldeles egei uttryck. De glänste af ett slags mörk eld,
liksom originalets; men ingåfvo tillika en stark känsla
af sorg, de väckte nästan medlidande. Man tyckte sig
se bilden af en i grunden bättre varelse, som
försjunkit, men ännu bad om upprättelse.
Så ohyggligt porträttet låg. ådrog det sig likväl
ganska mycket hennes uppmärksamhet, som salt och
betraktade det. »Det är förvånande!» utbrnst hon
halfhögt. »Att en menniska till kroppen eller till det för
våra yttre ögon synliga anletet ej kan ega elt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
