Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356
jemföra henne med någonting, så kunde det endast vara
med den tillbakadragna, goda, älskvärda hertiginnan
l)e la Valliére, hvarom man under den nyligen
förflutna tiden talat så mycket från Ludvig XIV:s hof;
men alla voro likväl öfverens, att Hedvig Taube
oändligen öfvergick De la Valliére i sann skönhet, i djupt
intagande behag . .
En hastig rodnad smög sig öfver fru Auroras fina
kind; men försvann genast, och gaf rum åt hennes hys
vanliga skära glans och utmärkta hvithet.
Nu, min fru! fortfor han, bör det väl icke förvåna
er, om jag säger, att, sedan stormanie lagt sig i min
själ. och jag insett oriktigheten i mina anspråk på
Hedvigs kärlek, då hon icke velat mig någonting och
således ej besvarat den. jag dock måste känna en stark
nyfikenhet all efter så mänga år återse detta
beundrade fruntimmer. Skall jag kunna igenkänna henne,
när jag kommer till Ekolsund? Det vet jag ej. Hon
var en blondine vid de sjutton eller aderton års ålder,
då jag sist såg henne. Mer» del hår, jag då så högt
älskade, försvann i den stora sjukdomen; och de
lockar hon nu bär . . dem har jag aldrig sett! Mig
skall också hon icke kunna återfinna i den person jag
framställer, såvida hon alls bevärdigar mig med en
enda blick.
»Hvarföre tror ni, atl hon icke skall igenkänna er,
min grefve?»
O, min fru! på tio år har jag undergått mycket. Det
enda, som möjligen skulle kunna påminna Hedvig om
min person, är ett ärr på högra kinden . .
Fru Parmenter såg upp. »Ja, verkligen! ni har ett
sådant, min grefve. Men ni tror icke sjelf huru väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
