- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Tredje delen /
358

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•358

»Menniskor kunna komma alt slå i många varma
och innerligt täcka förhållanden lill hvarann, ulan att
det ändå är den kärlek, hvarom ni talar. Jag vill
blotl såsom ett litet exempel bland tusen nämna er
godhet mol mig, då ni upptog mig i er vagn, och vi
åkte tillsammans den mörka nallen? Icke ledde
kärlek hvarken er eller mig; men ett reni, godl,
menskligt förlroende. Och så är del ju än i denna slund
oss emellan? Kärleken . . den stora, outsägliga,
himmelska . . utgör något högre. Men låt den vara, här.»

Min fru! det förlroende, den förtrolighet, ni visat
mig, är för mig del dyrbaraste i min lefnad.

»Likväl, grefve Robert, återstår en mörk punkt,
som ni måste upplysa mig öfver, emedan den icke är
vacker hos er. Jag vill tillägga: den är ful!»

Min Gud, livarom talar ni?

»Jag talar om er förtviflade plan. er afsigt med
por-trättel, som skulle föreställa Herman von Pahlen, då
del likväl var en afbildning af er sjelf. Huru föll ni
på den tanken all vilja bedraga Hedvig?»

Kobert Augustin runkade smått på sitt hufvud och
blickade fram emot golfvet. Efleråt begriper jag det
knappast, svarade ban; men jag var så invecklad i
mörka griller. Jag var öfvertjgad om den verkan, fru
Björnrams trolldomsmedel skulle göra. O. min fru!
låt mig säga allt i elt ord, som ni sjelf ej längesedan
begagnat: jag var vidskeplig. Och hvarföre var jag
det? Emedan mill hjerta brustit, och kärleken gått
till aska i min själ. När menniskan ej har sol, har
hon natt; och när hon har nall, griper hon till
nattliga funder. Att bedraga riksgrefvinnan var visst icke
min afsigt i egentlig mening; men jag ville starkl
verka på henne. Jag visle, alt hon önskade sig Herman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:06:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/3/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free