Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•375
•
af hvilken han nyss genom fönstret sett en skymt, då
hon steg ur vagnen och kom från Arnö.
Robert Augustin häftade på henne elt par ögon,
såsom om han velat skåda midt igenom henne; ty det
förvånade honom, alt hans värdinna ej syntes visa henne
den djupasle vördnad.
I stället, under det värdinnan förde honom sjelf lill
vagnen, sade hon till den andra damen, blott som i
förbigående, ehuru likväl med en ganska vänlig nick: »adjö
nu, fru Parmenter lilla! må väl på Fiskbrunna, tills vi
råkas härnäst. Nu behöfver jag icke vidare låna ert
namn för den här gången,» tillade hon halfhögt och
lutade sig intill damen. »Kom snart öfver till
Ekolsund, min goda Aurora! jag tror jag skall hafva något
åt er, som ni icke skall tycka illa om.»
Det andra fruntimret gjorde härvid en vördnadsfull
nigning ända ned till golfvet, men utan att yttra ett ord.
Hoflakejcn öppnade vagnsdörren och nedslog
fotsteget.
Robert Augustin, som hört allt, stod förstenad,
förlorad, förintad.
lians värdinna trädde upp i sin vagn och satte sig.
När hon såg honom dröja, utbrast hon:
»Kom då, min bästa grefve, och slig upp! Icke
gjorde jag så många svårigheter, när jag stod bredvid
er vagn derborta . . »
Gud! anade jag väl detta vid Tibble, när jag bjöd den
okända der stiga upp bos mig? tänkte han; men intet
ord vågade högt lemna hans mun.
Han satte sin fot darrande på fotsteget. Hoflakejen
understödde hans arm. Lifvad snabbt af ett mod, som
han knappt väntat bos sig sjelf, trädde han nu upp
i vagnen, och satte sig vid sidan af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
