Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•388
Von Pahlen återkom, och aflemnade under
högtidlig lystnad hvad ban höll i handen.
Riksgrefvinnan besåg ett ganska väl måladt anlete
i miniatur, hvilket liknade von Pahlens egei, och som
hade ett par strålande ögon.
»Detta var således Herman von Pahlens blick?»
frågade hon, och betraktade sin medtalare.
Ja, svarade han.
»Afbildningen skall få sitta der,» sade hon.
»Försök om den passar i ramen.»
Storleken är noga tagen efter det mått, som
mademoiselle Cederlöf gifvit mig, inföll han.
»Väl, min herre. Stig upp och nedtag ramen, om
ni behagar.»
Von Pahlen gjorde det. Den lilla taflan smög sig
under hans händer ganska riktigt in i ramen, under
glaset; och han vred hakarne för. Han upphängde
derefter porträttet på väggen.
Riksgrefvinnan ställde sig midt på golfvet, i sitt
lilla kabinett, besåg dess nya. så länge och så varmt
väntade prydnad; och hon utbrast, efter några minuters
varm meditation, hvarur hon plötsligt uppvaknade med
en liten blinkning:
»Ja, verkligen; jag ser del! Det är ni sjelf, min
kavaljer.»
Men jag bedyrar, alt det fullkomligen liknar den
Herman von Pahlen, hvars afbildning linnes i
Hessen!
»Jag vill tro det. Det må sitta der. Gaf konungen
er någonting vidare alt framföra till mig?»
Ingenting annat än att efterfråga er helsa, min
nådigaste grefvinna. Hans majestät var bekymrad
öfver er sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
