Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•390
Oh, min grefvinna, det är förkrossande, alt nödgas
säga er allt här! Delta vigliga bref finnes ej: det har
blifvit lågornas rof . .
»Min Gud! är ett bref förstördt, som min konnng
skrifvit lill mig? Hvem har vågat . . »
Grefve Clas är fullkomligen oskyldig. Del är jag,
jag, min nådigaste grefvinna! som af oförsigtighet
begått ett så oförlåtligt fel.
»Har ni uppbränt min biljett, von Pahlen?
Hvarföre del, i himmelens namn?»
Af etl öde, ville jag säga! af en oskicklighet, måste
jag säga! Ovårdsambel . . jag kom för nära etl ljus!
»Och del är på detta sätt ni börjal er önskade
befattning, alt vara min sakförvaltarc på Ekolsund?»
Inför Gud! jag skall dö, eller jag skall utverka ett
likadant bref lill ifrån konungen. Ni skall icke hafva
alt beklaga er öfver mig.
»Ni skall utverka ett likadant bref lill? Utverka?
Ah, min herre, om jag behöfver detta bref, så tror
jag mig om alt utverka det sjelf.»
Jag står förintad!
»Förintad? Mins då hvems son ni är, och var stolt.»
Stoll? jag? o min Gud. Ja, jag har en far; men
jag ser, all jag eger icke . . en mor!
»Stilla er, von Pahlen; ursäkta mig. om jag i
ögonblicket yttrade etl hårdt, etl mindre betänkt ord.»
O min nådigaste! det är jag ensam, som har att
bönfalla om ursäkt och förlåtelse, utbrast den Hessiske
kavaljeren, likt etl bedjande barn, och fattade hennes
hand, som han så gerna ville kalla sin stjufmoders,
äfven nu då hon behandlat honom litet stjufmoderligt.
»Knäfall icke, von Pahlen! jag ber er: jag hör
någon vid dörren,» sade Hedvig Taube.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
