Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•401
»Jag inser er tanke, och erkänner dess riktighet.
Oh, det är grufligt!»
Hvad kallar ni grufligt, mademoiselle?
»Att ni ej tror mig.»
Jag förstår det. Ni är ganska slug. Har ni något
mera att säga mig?
»Ah!» utropade Juliana under utbrottet af den
yttersta förfäran: »ni afvisar mig! ni förkastar min
varning! ni är dödens barn!»
Jag afvisar er? ja; ty jag måste visa ifrån mig
hvad som synes mig ej annat vara, än ett försök från
ett visst håll. Men lägg i öppen dag för mig grunden
för ert påslående, och jag skall tro er: jag skall lacka
er: jag skall skicka till Yenkenberg efter antidote.
Tala alltså!»
Juliana teg.
Ännu en gång: vill ni säga mig del? Nej. Så
skall jag sjelf göra det! utbrast Hedvig Taube, gick
etl par steg fram emot mademoiselle Wefversledt. gaf
henne etl par stora, flammande ögon, och utropade:
ni har det från er far!
»Gud, del Sr för mycket!» sade Juliana, vände sig
bort, och störtade lill dörren.
Utkommen i ett yttre rum, stannade hon som
hastigast, sammanknäppte sina händer och hviskade för
sig sjelf: »till orden hade hon dock rätt ij|el sista hon
sade: ack! men i en alldeles motsatt mening. Jag har
fåll det från min far: ja, vid Gud! men icke så, som
riksgrefvinnan tror. Huru skall jag göra? Jag kan
icke, jag får icke afhölja min far för hennes ögon.
Jag måste söka en annan utväg, för att frälsa min
far ifrån fullbordandet af den grufligaste gerning, som
jag anar . . fastän jag dock, himmelens Gud vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
