- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
27

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

feodalistiskt til), med små häfdvuuua infcraktningar på
kringboendes rätt. Om det ej skulle leda till alltför mycket från
ämnet gående digressioner, vore här på sin plats en episod om
den filos. mag. och kaplan, hvars minne i orten lefver såsom
en af den finska kyrkans originellaste och den, då öfver
huf-vud rådande, andefattigdom mest karakteriserande tjenare,
hvilken på sagde hof fungerade som rådgifvare och sekreterare. I
affären d. 27 Febr. vid Käkelä, en af Åbolänrringarnes första
duster under detta krig, tyckes vår H. grundlaggt den
uppfattning af detsamma, som han sedan bibehöll. Just då några
officerare af Åboläns regemente, hvaribland H., voro färdiga att
sätta sig ned till qvällsvardeu, ankom befallning att oförtöfvadt
marschera ut på fältvakt med 100 man af skilda korpser, 6
underofficerare och några korporaler. Anländ till utsatt ställe
och inqvarterad i en stuga klagade H. för den andre på
fältvakt utkommenderade officeren, fänrik S., öfver hunger och
frågade, om han ej hade någon mat. Det upplystes, att fänriken,
som vis å vis qvällsvarden blifvit lika obehagligt afbruten som
kaptenen, haft mod att förse sig med ett stycke bröd och dito
fårkött, hvilket han nu erbjöd. Kaptenen kunde dock ej äta
det, som det var, utan beslöt att. steka det på kolelden i
rummet. Innan man åter var färdig till maltid, rapporterades,
att ryssarne voro i antåg. H., befälhafvaren på stället, beslöt
reträtt, men var villrådig, huru den skulle verkställas.
Fänriken gaf råd till fiankmarch med 4 man i ledet på den smala,
med höga snödrifvor omgifna vägen, tillbaka till Käkelä by
sålunda, att karlarna i sista ledet skulle aflossa sina gevär mot de
påträngande ryssarna, sedan springa fram för att bilda första ledet
och ladda, samt så vidare i ordning. Anseende rådet godt,
förhöll sig kaptenen derefter, men glömde att invänta
underofficeraren Lindström, som skickats att återkalla de yttersta posterna,
Likväl lyckades dessa utan förlust på omvägar slingra sig fram
till byn, ehuru ryssarnas skidlöpare svärmade omkring och, då
finnarne saknade sådana, hunno samtidigt med dem till byn.

H. hade emellertid ropat, att han vrickat sin fot samt lät sig
föras bort och torde han härefter under sin väg till Brahestad
ej deltagit i någon krigisk affär. Fänr. S. möttes i tåget vid byn
sin öfverste, frih. Fleming, som tickade honom för fältvaktens
räddning med blott en mans förlust och för att han ej följt det
gifnfi föredömet. De i byn inträngande ryssarne höllo sig
någon tid skottfria, i mörkret begagnande sig af sin uniforma lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free