Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm. Under resan sågs en svan. De föregående
dagarna ha vildgäss, änder, spofvar, qvickstjertar visat sig,
och man har hopp om sommar äfven här, ehuru vintern
eljest tycks utvalt denna ort till sitt stadiga hem. De
vackra morgnarna hafva länge redan lofvat sommar,
men för öfrigt har icke ett enda tecken härtills visat, att
man har anledning förmoda ändring. Jag har tänkt mig
tillbaka hos min gamla, goda mor, som gifvit mig känsla
för det sköna i naturen, och hos dessa ädla menniskor,
som återväckt min hog för det medborgerliga lifvet, skänkt
mig de förtrognaste vänner, beredt mig många lyckliga
dagar i den skönaste nejd, med ett ord, sparat intet för
min sällhet. Hopp för framtiden, hågkomster af det
framfarna göra mina dagar lyckliga under den oroligaste
lef-nad, bland fremmande hjertan och ansigten. I sällskap
med M. tänkte jag åter på min födelsebygd, tyckte mig
hemma i lunden, i grottan, på berget. När skall jag
åter vara der? ty lugnet, endast lugnet, kunde jag nu
ej redigt föreställa mig — och hvad är allt utan det? —
Legat öfver natten i staden hos herrarne M. — Jag skref
förut till baron C. M. 97) från Brahestad med fänrik
M—n 98), som rest hem. I Uleå fick jag höra, att mitt
från hvilken beskickning han dessa dagar återvände med en
penningremiss af några hundratusen riksdaler. Sedan han
förenat sig med armén, kunde han svårligen qvarstadna under
ryska väldet; han återvände till Stockholm, der konungen erbjöd
honom kammarjunkareplats; men anseende denna såsom en
alltför ricga uppmuntran, undanbad M. sig den på grund af
medellöshet, samt blef någon tid derefter kammarherre hos
drottningen, förlofvade sig med en af Stockholm» rikaste arftagerskor,
ra:ll Müller (härstammande från Pommern), men afled i Oktober
1810 genom åsamkad förkylning förlamad i benen.
97) Carl Reinh., den yngste och ännu lefvande brödren af
Mellinerne från Kulju, nu häradshöfding och hofrättsråd, hade
varit elev åt författaren och vistades under kriget såsom student
hemma hos sin moder.
98) Möjligen Mellin från Haudois, ty de i Brahestad denna
dag vistande herrarne M. voro åtminstone bröderna Fredrik och
Anders. Kanske var den hemresande a)ls ingen af sagde namn.
Brefvet hade säkert blifvit lemnadt vid något föregående besök
vid uppmarschen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
