- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
68

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvaraf två äro jordens mägtigaste folk, huru skall
Sverige kunna bestå? En million, det är £ af dess
folkmängd, är förlorad för dess styrka. — Sverige måste gå
förloradt!

Mitt fädernesland skall då förlora sin
sjelfständig-het! Jag skall söka de mina i Ryssland! Min mor,
syskon, slägtingar skola i ett kufvadt land tänka på mig,
och den torfva, som betäcker min fars stoft, skall
beträdas af en trotsig beherrskare, som bjuder, som vinkar
lagar för darrande slafvar, mina landsmän! Den sköna
nejd, som utgjort mitt första hem, blir ett tillhåll för
våldsverkare; de lundar oskäras, der jag mången för mig
evigt helig timma drömt mig lyckliga tider — dem jag
var skapad att se, drömt mig en hydda i en löfkratiead
dal, och en god flicka vid min sida — skall jag väl säga
allt? — drömt mig förenad med den flicka, som utgjort
mitt sällskap i lunden, h vars hand jag tryckt, hvars anda
jag insupit, och som var vil koret för min önskan af längre
lif. En liten hydda, en fristad för min goda mor, min
syster och dig — —, som kanske redan evigt glömt mig,
och ibland er! Det var höjden af den jordiska lycka, jag
nånsin önskat mig. — Nu är allt förbi! — Kamraterna
och jag säga till hvarandra: När vi komma hem, när
det blir fred, så göra vi så, eller så — ack, när och
huru blir det fred?

Den 16, Ännu räcker arbetet. Det höres, att en
bonde hade vid Kuuskoski tillika med sin häst
blif-vit skjuten; på en skjutsbonde afskjöte hufvudet vid
Siikajoki.

I dag medförde en bonde bref ifrån Wasa. Han
kom för att af generalitetet begära tillåtelse för
allmogen att gripa till vapen. Han litar på bonddrängarnas

mot Norge fästade landsman Armfel t, med h vilken ban delade
bröd i samma laud, lika lefnads- oeh politiska skiften i
ungdom och mannaålder, samt sist fredlig tjenst i sitt afträdda
hemland. Det var i denna sista fredliga befattning, såsom kansler
för Finlands universitet, den gamle pointilleuse krigaren fram»
stack, då han blef en orsak till, att en af de förste* den
gryende finskhetens kampar, kongl. bibliot. Arvidsson, genom
slagt-skapsband förenad med A:s nämnde, redan hädangångne
stallbroder, såg sig nödsakad att lemna sitt fädernesland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free