- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
120

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snart hördes ett hiskligt hurrande och några skott. Vi
reste längre bort, jag till C:s qvarter. Under denna resa
hörde vi skotten tätna och blandas med kanonemällar.
När jag kom till C., gick han och jag ut att observera.
Gummorna greto och bådo till Gud, hvarje gång
kanonen skrälde. De fruktade med skäl ryssens återkomst,
ty man hörde tydligt nu, när träffningen blef lifligare,
att det striddes på båda vägarna: till Tavastkyrö och
till Lappfjerd, och vår styrka var för liten att tåla
fördelas. Efter den häftigaste eld å begge vägarna aflägs •
nade sig dånet långsamt, till ett tecken att de våra
jagade fienden. Afven gummorna märkte det och glad^
des. C. och jag åkte ut. En dragon mötte. »Går det
väl?» — »Allt går väl», var hans svar, då han i
sporrsträck red ifrån oss, — Nu möttes vi af berättelsen, att
Konows kompani återkommit utan förlust af en enda
man hvarken i sårade eller döda. Det var de, som
hurrat. — Närmare valplatsen möttes en soldat. »Joo
minä meidän luutnantm toin haavoitettuna kotia».
Det var De Besche, som fått en kula i pannan. Jag

mot Storby, samt här mottagit första anfallet frfln Ta vaart skogs
(Nummijärvi-) sidan, ingick efter freden vid en af de finska
jägarebataljonerna, som 1812 uppställdes och erhöll öfverste
afsked, samt dog d. 23 Juli 1855 i Helsingfors efter att varit
bosatt å Haapaniemi i Birkkala, i Kimito och i Hattula.
Kompaniets förlust var ej så farlig som K. först trodde, ty af en
yngre officer (v. Qvanten?) återhemtades det ’ väl behållet. K.
var tilltagsen så i handling som i ord, sitt hat mot korporalens
två tuggbussar dref han, kanske då ovanligt för andra än dem,
som i likhet med honom varit pager, derhän att han ej tålte
någon tobak. Något chevalereskt fanns städse också under den
kärfvare krigareytan. Då, återkomna från kriget, några
officerare i Tammerfors af ryska befälet artigt bjödos till och
mycket förekommande bemöttes på en bal, hvilken också besöktes
af ortens fruntimmer, som ansågo sig eljest kunna åsamka sin
omgifning olägenheter, så ogillade väl ock K. den enligt
åtskilligas åsigt onödiga uppmuntran, damerna gåfvo landets
fiender, men uppförde sig med takt och värdighet; en annan, F.
v. S., en kärf kärnkarl, lifvad af sitt hat mot fienden och
föraktande alla konsiderationer, förvärfvade genom sitt sätt hos
de fint polerade bland vftrdarne blott anseendet af en rfi finne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free