- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
126

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

söder. C. och jag stego upp och foro till presten Koos 216),
der vi frukosterade. Det är ett hyggligt hus. Vi hörde
der berättelsen om Nerpesbon, som slet knut; om
presten Roos, som plågades och fick stryk, hans son
hotades med att bli hängd, om han ej berättade hvad han
visste; huru fyra Lappfjärdsboer utan orsak blifvit
ihjäl-skjutne. Presten Lagus217) hade med förbundna ögon

är begagnelig annat än for ridande och gående, med ungefär
en versts mellanrum 2 gånger afskär den nya vägen straxt
söder om Lappfjärds å, på hvars södra strand och sjelfva
betalj-platsen för denna dags strid för några år sedan socknens nya
kyrka invigdes. Från trakten af Nerpes kyrka afvek åter gamla
vägen från den nyas stråt och gick geuom kustbyarna upp till
Toby (Tuovila) nära Wasa. — Sagde by, Omassa (Mettälä),
har till närmaste sydliga granne vid samma nya landsväg inom
Satsmola (Merikarvia) socken (hvarest vid kusten i sednare
tider den svenska befolkningen*, stolt öfver sina anor och ännu i
det längsta bibehållande åtminstone till namnet sin värdighet
att hetas svensk, undanträngts af finsk och knappast
qvarlem-nat tydligare spår af sin dervaro än svenska ortsnaran) en by,
Honkajärvi (namnet af ett nyss i den frostömma trakten
ut-tappadt träsk), cn af dem, som äfven under denna tid af
kriget mest var öfvergifven af de till de oländiga ödemarkerna
undflydda invånarne. Såsom ett bevisande exempel på hvilkeu
obygd dessa nejder, beröfvade österbottniska kusttraktens
regelbundna vattensystem ännu i sednare tider utgjort, må anföras,
att innan den flera gånger nämnda landsvägen i sednare hälften
af förra seklet byggdes’, då en gång prest från Sastmola \ mil
aflägsna moderkyrka behöfdes till sistsagde by och genom den
då af nybyggen oafbrutna skogen skulle hithemtas, måste öfver
en outtappad, otillgänglig mosse nära byn en bro byggas, som
ännu i dag heter Papinsilta (prestbron).

216) Joh. R., kaplan i Lappfjärd, i 1808; jfr litet längre
fram. Nådårspredikant efter fadren blef 1809 hans samma år
prest-vigde son Joh. Henr., nyligen död som kapellan i Kristinestad.

217) Elies L., då extraordin. prest, sedan kaplan här, död
som prost i Lillkyrö. Han hade äfven blifvit utförd för att
närvara vid den af ryssar anbefallda och utförda afrättningen
af några bönder, hvilken tillgick så, att de fastbundos vid träd,
först sargades med bajonetter på mindre farliga ställen: armar,
fötter o. s. v., innan nådestöten gafs, som ändade deras plågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free