Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina lösa seder in på civila banan så pass långt, att han
skulle på erabetets vägnar föra protokoll vid kungens konselj.
Men skrifva kunde han knappt mera än namnet (»Paris» skref
han ännu långt sednare med långt s i slutet; detta af ett
ögonvittne) ; han måste derföre befordras åt annat håll. Han slutade
som landshöfding och generalmajor. Tillsamman med friherre R.
köpte han en af de största egendomar i landet och förvaltade
den. Då R. tillfölje af politiska skäl nödgades lemna landet, så
inlöste Z. dennes hälft mot en sin, högst en femtedel af det
hela i värde motsvarande egendom (kanske af Gustavianska
sympatier?). Såsom landshöfding befordrade han på då vanligt sätt
sina och och andras betjenter till länsmän. Var det derförsom
han uppbar skatt af dem? Så yttrade han till en: »der i edra
skogstrakter finns ju mycket björnar, jag skulle behöfva några
vackra hudar, gör mig den tjensten att skaffa mig sådana U
Sagdt och gjordt, men ersättning kom ej ifråga. En annan
erhöll anmodan, att anskaffa ett par vagnshästar, som
landshöf-dingen behöfde; det skedde, länsmannen anmälte, att han
med-hade de beställda vagnshästarna, emottog tacksägelse och anvis^
ning att öfverlemna dem till kusken, men på liqviden derför vänta
hans arfvingar ännu i denna dag: Ofoget, att för egen
räkning begagna underordnade, af förmannen^godtyckligt af- och
tillsättliga publika funktionärer, torde ännu ofta förekomma,
men ej hos oss i samma grad. Då ännu de demoraliserande
och med något mord ofta slutande landtmarknaderna voro mera
i bruk och Z. en gång i sällskap med sin inspektor, fänrik B.
(en ärlig, af utg. personligen känd man, som under kriget med
största redbarhet sades förvaltat Laukko), besökte en sådan för
linhandels skuld, underlät han icke att begagna .ett af sydfinska
skojare, som anse tavastländningarna enfaldiga och ensamt
skapade att bedragas, nyttyadt underslef att stjäla linknippor. Vid
återresan från den tavastländska linmarknaden var den kuskande
inspektören nedstämd oth tystlåten mot vanligheten. Z. frågade
förundrad efter orsaken. Denne beklagade sig då öfver
samvetsförebråelser, för att han låtit af Z. förleda sig att från ett
tavastlänskt linlass utöfver det ärligt tillhandlade linet olofligt \
tillgripa en knippa. »Icke mer än en knippa», återtog Z., »så
litet, jag tog tio,» och i fröjdett öfver sin vackra fångst lofvade
han vid hemkomsten åt B. en gödoxe till samvetsplåster. Detta
sår lär dock behöft oftare plåster, ty B. skall sjelf sagt. att
han flera gånger härför visat sig nedslagen inför Jandshöfdin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
