- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
152

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rik på renar. Somliga slagta en hvarje dag. Man
berättar, huru lappgumman ofta i den strängaste köld ftK
der barn i sin akkio, och straxt derpå fortsätter resan,
m. m. dylikt 266).

nikationer medför, då dessutom klimatiska jemte andra
förhållanden afbålla honom från att med framgång arbeta på
jordkultur. För nybyggens upptagande säges lagstiftningen på norska
sidan vara fördelaktigare.

266) Man säger, att lappen med sina knappa anspråk på
lifvet slår sig ut öfverallt och är nöjd. Om han ej kan ha
någon jordkultur, så kan han ha en rehn, fånga en fisk, ett
villebråd, plocka några örter och tillreda sig föda (t. ex.
bladen af Epilobium augustifolium). Olykligare än han är den
finska nybyggaren i den yttersta norden, ty han behöfver bröd,
/nen kan oftast ha blott nödbröd. Och ehuru jemförelsevis
godt brödet af renlaf må vara, lemnar detta minst för
framtiden lysande utsigter; ty ej blott hornboskapen behöfver den
såsom nödfoder, rehnen har deraf sin vigtigaste sommarföda och
industrien drifver lappen att samla och till norska sidan
föryttra deraf hvad han kan, ty den isynnerhet genom fisket
förmögnare norska lappen är i stånd att inlösa denna vara, som
han behöfver, då han ej mer får låta sina rehnjordar gå på
vinterbete nedom fjellen på finska sidan. Sättet att insamla
laf-ven består deri, att den, oftast vexande på mager sten- och
berggrund, jemte sitt torftiga lager af mylU, rullas
tillsamman i stora högar, hvilka, packade och frusna, på akkior föras
till Norge, ditåt den mesta handeln går, ty vid Ishafvets kust
saknas ej lif och rörelse. På sålunda sköflade ställen kan
under Lapplands himmel en återvext ej väntas förr än efter
decennier. Såsom hos andra ociviliserade folk är det qvinnan,
som förrättar det mesta och mångfaldigaste arbete. Men
der-före är lappqvinnan också icke rådlös, icke sysslolös, en arbetets
organisation vet hon icke af, förrättar derföre från början till
slut alla yrken som förekomma och synes dock alltid belåten.
Hon kan beledsaga den resande, bära faans packning om
sommaren under vandringarna genom mosssr, der man måste hoppa
från tufva till tufva för att komma öfver, beredd att vid ett
möjligt snafvande helst falla grensle öfver tufvan, på det man
icke må ända under armarna råka in i den bottenlösa fiyn, och
med hvilket öfvergångsarbete på en terräng som är obetydlig,
men omöjlig att kringgå, man kan hålla på hela dagen och se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free