Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- •
vid mitt inträde i ynglingaåldern hade godt tillfälle ait göra
mindre angenäma betraktelser öfver menniskotna, i anseende
till deras egennytta och liknöjdhet vid hvarandras lidande. Hvar
dags erfarenhet syntes öfvertyga mig, att mitt slägte, saknande
hvareuda dygd, förtjente mitt djupaste förakt; och jag gaf det
detsamma af allt mitt hjerta. — Jag sökte äfven, att så
of-fentligt jag kunde, förklara hvad jag tänkte. Jag försvarade
med hetta och bitterhet inför mina akademiska lärare, att
in-gen dygd fanns till. Jag lät ej öfvertyga mig om motsatsen.
Man vädjade till mitt hjerta. Jag härledde alla dess rörelser
från instinkt, högmod och egenuytta; och jag blygdes icke
der-vid, emedan jag tillika afsade domen öfver alla audra. Jag
tänkte som Simson*. Min sjal dö med de Filisteer! - och
för-blef min mening trogen.
Trött att söka undantag från eö regel, som jag ansåg
full-komligt allmän, och ledsen att se flera bevis på dess riktighet,
begynte jag älska ensligheten, som gjorde mig tungsint, kärf
och otålig vid allt. — Så långt var jag kommen, då min goda
engel, i en lycklig stund för mig närmare till en viss familj,
den du känner, bos hvilken jag fann allt hvad jag då var trött
att söka, ett ömt och ädelt deltagande, förenad med en bestämd
vilja, att på det mest grannlaga sätt befrämja andras
lycksalighet. Länge misskände jag och emotstod alla bemödanden att
förlika mig med men niskorna och med mig sjelf. — Men kunde
jag väl emotstå intrycket af en långvarig sammanlefnad? • En
ädlare öfvertygelse smög sig oförmärkt i min själ, som
efterhand blef ljusare». — — Här slutar anteckningen på bladet,
och åtmiUstone så långt, ja en god mon längre hade förf. i
utvecklingen af sin verldsåsigt hunnit vid den tid, han tecknar
dess föregående faser. Han afbryter väl för tidigt teckningen,
men för oss* som nu blott velat kasta en half sidoblick i hans
inre, kan den för ögonblicket vara nog. — Det är mer än en
gång utg. fruktat, att hafva uttömt sina läsares tålamod, och
likväl, då han vill trösta dera med att han för det följande vill
bli knapphändigare, är han ej säker på, om han, kanske
missledd af kärleken till ämnet, skall förmå hålla hvad han önskade
lofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
