Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Barndomen. Skoltiden. Börjande författarskap. Giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indignationskvinnan: »nu får du aldrig mer vara pappa åt mina
barn», en dom, som möttes med den fogliga
invändningen: »men Anna-Lotten, har du någonsin hört
mamma säga så till pappa?» Alla barnens älsklingsnöje
var att spela teater, vanligen med ämnen ur
svenska historien, då de själfva diktade fritt under
aktionen, och den annars så lugna Anne Charlotte
visade därvid en så utomordentlig dramatisk
lifaktighet, en sådan fantasiens fart, att äldste
brodern uttryckte sin beundran genom antagandet att
»Anne Charlotte nog skulle komma att bli gift
med — en konstberidare».
I ett synnerligen intressant själfbiografiskt
utkast (skrifvet 1890) yttrar A. Ch. Leffler:
»Min barndom och första ungdom var ovanligt
lycklig och harmonisk, jag kan säga att tills jag
var 20 år upplefde jag absolut ingenting, som
kunde kallas för en slitning, en konflikt. Mitt
hem var icke förmöget, men där saknades aldrig
något.» Hon skildrar sig och bröderna som skygga
och slutna bland främmande, men glada och fulla
af infall och upptåg, när de voro med hvarandra.
Vanliga flicklekar, dockor, leka kök o. s. v.
afskydde hon. Dansa hade hon heller icke smak för.
Hon berättar om sin ytterliga blyghet på
barnbjudningar, särskildt emedan hennes mor, som
ogillade att barn kläddes som modedockor, ej lät henne
följa moderna, och hon därför i krinolinens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
