Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Personlig frigörelse. Litterär missriktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ofta lyda sin myndiga tjenarinnas kallelser från
skrifbordet till köksbordet.
Allt bättre lärde hon sig också indela sin tid
så, att hvarken hemmet eller arbetet blef lidande
därpå, och hon fick därigenom också ro till mera
grundliga själfstudier i språk, historia och i
synnerhet litteratur. När hon blef en »känd
författarinna», förverkligade hon äfven sin dröm att slippa
dagliga visiter, genom att hafva en bestämd
mottagningstid. Hennes mans samhällsställning — hau
blef senare sekreterare i öfverståthållarembetet —
öppnade några nya kretsar för hennes iakttagelse;
sålunda fick hon t. ex. på ett par baler i
öfverståthållarehuset de intryck af »societeten», hvilka
sedan blefvo till bilder Ur lifvet. Men på samma
gång vardt hon allt mera på sin vakt att ej
gripas af den sällskapssjuka, som i Stockholm är det
andliga arbetets röta. Hon vann småningom den
förmåga af arbetskoncentration — fast utan vare
sig egoism eller pedanteri — hvilken ger en
konstnärlig begåfning dess etiska allvar, och yttrade,
när någon talade om mogenheten i hennes arbeten
jämförda med några andra hennes samtidas:
»Besinna mina lyckliga arbetsvilkor! Ingen ekonomisk
nödvändighet tvingar mig att producera hastverk,
som unga författare så ofta måste; och», tillade
hon med ett djupt vemodigt tonfall, »inga små
fötter springa ut och in i mitt arbetsrum, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
