Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kvinlighet och erotik. Kvinnosaken. Äktenskapsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade hon, öfvertygad om att tiden skulle ge
henne rätt.
Nu skall kanske ett lugnt ord i frågan kunna
bli hördt — helst när det är diktarinnans eget.
Hon skref (1886):
»Jag har sökt att så noga, som låg inom min
begränsnings möjlighet, lefva igenom den skildrade
konflikten och jag har kommit till det alldeles
positiva resultatet, att en bättre lösning än den
gifna ej var möjlig. Om allt annat i boken kan
jag tveka, men icke om det rätta i lösningen. Jag
vet, att jag kommer att bli utsatt för det vulgära
missförståndet, att jag vill predika att nu är det
mannens tur att försaka sin lifsgerning för
kvinnans., sådant som naturligtvis aldrig fallit mig in.
Men jag menar, att när en måste försaka, så bör det
(eller låt mig icke säga bör, för att ej bli oklar,
så måste det, menar jag) vara den, som oberoende
af könet, har den mindre utpräglade intellektuella
individualiteten. Ulla kunde icke göra något annat
än måla — hon var ensidig, men stark i denna
sin ensidighet. Falk åter var ej af naturen
bestämdt anvisad en enda väg; han kunde välja
lefnadskall och kunde vika in på olika områden. Och
därför, när nu situationen var sådan, att endera
måste offra något af sitt eget, var det han, som
borde göra det. Dessutom: han gjorde det icke
ensam — hon offrade också mycket. Se huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
