Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Ny vår. Brytningar. Äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur hvilken man ännu mycket fullständigare än af
Sonjas lifshistoria erhåller »ett bekräftande af
regeln, att hjärtelifvet är det väsentliga, icke blott
i den kvinliga, men i den mänskliga naturen, och
att den högst och den lägst begåfvade i andligt
afseende alltid kunna mötas i detta centrala
område för mänskligt lif».[1]
Hon skref under vintern 1889:
»— — — Hvad jag genomlefvat under detta
halfva år! Alla sinnesrörelser från de ljufvaste,
lyckligaste till de mäst slitande — —. Jag
känner ingen, som jag tror varit så lycklig som jag
under denna tid. Jag känner ingen, som jag tror
njutit en sådan fullkomlig kärlek. Och heller
ingen, som på samma gång lefvat i så stridande
konflikter. — — —
Jag har fruktat kärleken — och jag hade rätt.
Ty när jag i Florens stod på väg att resa hem
och skiljas från den, som blifvit mitt allt, då kände
jag, att detta var undergång, hopplös undergång
för mig. — — — Men nu har allt löst sig i
harmoni. Och jag reder mig bra med det stora
problemet att älska helt och fullt och uteslutande och
ändå bevara mitt eget, individuella, inre lif. Men
aldrig ha heller två människor förstått hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
