Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. A. Ch. Leffler i biografien öfver Sonja Kovalevsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgrunda, med geniets, kvinnans och den slaviska
rasens trefaldt problematiska natur.
leke heller trodde sig A. Ch. Leffler till fullo
hafva löst detta problem, men hon grep sig an
med denna uppgift så som hon gjorde med sina
dikteriska: hon ville förklara människan.
Idealisering ansåg hon icke vara vägen till förklaring,
utan den sympati, som icke är den personliga,
hvilken känner sig dragen blott af det besläktade,
utan den, som inifrån ser de gestalter, den
skildrar, som förstår och känner med dem. Ju enklare
och helgjutnare man söker hålla en figur, ju lättare
blir den förstådd; ju mångfaldigare man söker
gifva bilden, ju mer förvillas intrycket, ju osäkrare
blir läsaren, hvars tankar härigenom ryckas fram
och tillbaka, som när man söker ett spår i sanden.[1]
Det var med denna grundsats för ögonen och
med vissheten, att komma att vålla denna
osäkerhet hos läsaren, som A. Ch. Leffler tecknade Sonja
Kovalevsky. Biografien har i början, där Sonjas
egna skildringar varit stoffet, och i slutet, där A.
Ch. Lefflers egen sorg lyfter framställningen,
verkligen blifvit hvad Ibsen menade, då han rådde
henne att dikteriskt lösa uppgiften. Men i mellan
partiet har den brist på smak, som redan blifvit
anmärkt, samt oförmågan af säkert urval mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
