Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vård, som för en nordisk kvinnas vanor under
italienska förhållanden innebar många svårigheter,
dem hon dock med sitt soliga jämnmod lyckades
besegra, och hon tycktes mångfaldiga sig för att
räcka till öfver allt. Hon skref under sommaren:
»Ibland har jag svårt att identifiera mitt eget
gamla jag, min gamla bekanta, med den italienska
hustru, husmor, mor, som dock redan rör sig så
hemmastadd i sin nya värld, att hon för det mästa
tycker sig vara född däri. Det förefaller mig
egentligen alldeles ofattligt, att jag har en så lång
lifsperiod bakom mig, framlefd under så alldeles
andra förhållanden och det förflutna börjar bli mer
och mer overkligt.»
Detta sista yttrande är dock icke att förstå i
den meningen, som skulle något af hennes kärlek
för det gamla hemlandet ha svunnit ur hennes
hjärta. Hon hungrade efter meddelanden från mor,
syskon och vänner; hon var själf en mycket flitig
korrespondent och hennes bref, med den
oregelbundna, svårlästa stilen, voro de bästa möjliga bref,
aldrig »författade», alltid spontana, naturliga,
talade. Och äfven under denna hennes af personlig
lycka så öfverfulla tid, hade hon sinne för hvad
som rörde sig inom det andliga eller litterära
lifvet i hemlandet, och yttrade sin lifliga glädje
öfver allt godt som framträdde. Hon skref t. ex.
om »det stora mogenhetsprof» Mathilda Roos visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
