Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaplynne, fanns en allt dominerande grundton: hon
var ärlig. Hon var», fortsätter Signora Zampini,
»ärlig i sina känslor, dem hon med stor öppenhet
på samma gång som stor måttfullhet i uttrycken
meddelade; ej blott i sina samtal utan äfven i sina
böcker företedde hon samma lyckliga harmoni,
klarhet och frimodiga sanningskärlek; djup och äkta
var hon i sin känsla som maka och mor. Ingen
hörde henne säga något ondt om något eller
någon. Hon hade genom sin inblick i
mänsklighetens lidanden, eländen och brott, fått ett stort
förstående, som kom henne att förlåta allt, att vara
mild och medlidsam mot alla. Hon ansåg att den
brottslige lider så mycket genom sin egen ondska,
att han därtill ej bör straffas genom andras ovilja.
’Det är så sorgligt att vara elak’, sade hon ofta,
och hon hade ej en aning om långsinthet eller
hämdkänsla. Vi skola alltid minnas detta stora
hjärtas enkla godhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
