Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är just en Undine — detta underbara väsen, som först
genom kärleken får en själ — men en själ, som aldrig
läter stänga sig inne inom hemmets fyra väggar, utan
som ständigt lockas och drages af röster från djupet.
Borgmästaren.
Jag förstår mycket väl, att för er, såsom
konstnär, denna fantastiska bild måste vara tilltalande —
(ömt, i det han fattar Elfoans händer) men för mig,
såsom make, är det kärare att tänka, att inga röster
locka och draga från djupet — för mig är det
oändligt mycket ljufvare att tro, att min hustru har en
själ, som inte känner längtan efter någonting utom
hemmets fridlysta härd. Denna stilla lycka har ju
från urminnes tider varit den högsta för hvarje sann
kvinna — den är det ännu och jag kan inte tro annat
an att det alltid kommer att bli på samma sätt.
Grefvinnan.
Ja visst — i männens tanke. Ty ni kunna
naturligtvis ej tänka er en högre lycka för oss, stackars
kvinnor, än att få lefva för er — få lägga ved på
er husliga härd — få vänta på er, då ni äro borta
och vara till reds att tjäna er, då ni behaga att komma
hem till oss. Och 0111 vi fått en själ, som är i stånd
att se litet längre än er egen — som ibland törstar
efter en dryck ur en annan källa än brunnen på er
gård — så må vi göra alt hvad vi förmå för att
gömma den undan för edra blickar — den skulle
störa ert lugn, om ni upptäckte den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
