Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif sköfladt — brottet — ja, brottet liar satt sitt märke
på hennes unga sinne, och jag — jag, hennes make,
är ensam skulden dertill. Ilvad talar jag om, att jag
älskat henne, att hon varit mig dyrbarare än alt
annat i verlden! att jag skulle varit villig att offra alt,
anseende, pligt, heder om det behofts för att jaga
bort en tår ur hennes öga! Alt detta är bara
osanning och tomt prat. Jag har inte älskat henne —
nej! hennes värsta fiende har jag varit. Att
misshandla henne, att vara henne otrogen — det hade
varit ett intet mot hvad jag har gjort. Ty jag har
gjort henne brottslig! (Sjunker ned i en stol med
händerna för ansigtet, under det de sista orden koäfcas
i en sngftning.)
Grefvinnan (orolig).
Ni tar det altför häftigt; lugna er, ännu är
kanske icke alt förloradt. Jag skulle inte talat som jag
gjort, om jag hade anat, att ni kunde känna så
varmt och så ädelt. Gm hon såge er nu! (Springer
till dörren och ropar:) Kom in! Din man vill tala
med dig.
Elfvan (närmar sig skyggt
borgmästaren och lägger handen
på hans axel).
Vill du — kan du förlåta mig, Harald?
Borgmästaren (skjuter henne bort
och reser sig upp).
Tala inte om förlåtelse. För ett sådant brott fins
ingen förlåtelse hvarken i himlen eller på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
