Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Thorell.
En småsak — ja, det är lätt för dig att säga,
som varit borta så länge ock inte lefvat med de här
möblerna dag ut ock dag in, som jag har gjort. Ock
sä som jag aktat dem ock så som jag själf dammat var
enda sak. (Gråtande.) För jungfrurna är nu alltid så
ovåliga — ock aldrig fick det vara annat än
damdukar af det finaste vekgarn, som jag själf stickade,
så att det fins inte en ripa en gång — ja, det kann
ni åtminstone inte förebrå mig, barn, att inte jag gjort
vad jag kunnat for att akta ock bibehålla —
Karl.
Kära mamma — det vet vi väl — men vad är
det att tala om nu! Min enda tanke är nu, hur vi
ska fa medel att fortsätta pappas arbete.
Ernst.
Å, pängar kann man väl alltid fä på något sätt.
Paula.
Ja, du ska få se — det kommer någon rik herre
en vacker dag — någon af pappas gamla vänner —
ock erbjuder dig ett stort lån för att fortsätta. Det
är jag så säker, så säker på.
Karl.
Du talar precis som pappa. Det sa han också
alltid: vad gör det att skuldsätta sig lite. När jag
bara kommer ett stycke på väg, ska alla rika män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
